Alla med vett och uppfostran har hört av sig. Anmärkningsvärt att några jag levt ihop med inte ens bemödar sig säga grattis, trots att jag uppvaktat dom senast. Tänker exempelvis på min mor, men det finns andra också. Nå, det säger ju mer om deras egocentrering och självupptagenhet.

Cyklade 15 mil med Fredrikshofs mastergrupper inför Vätternrundan. De första milen i härligt högt tempo, men efter fikat fick jag dra hem en trött Johanna. Det är nog för att hon inte drack kaffe på fikat som hon bonkade, tror jag. Stod och drägglade över bakelserna på fiket i Saltå kvarn, men vi hade bara 30 minuters fikarast, så det blev ”bara” kaffe och humosmacka.

Så egentligen har dagen varit vilken cykeldag som helst. Inga presenter alls. Inte ens en puss! Saknar…