Det finns så mycket som ”borde vara” på ett visst sätt för att vi ska kunna känna oss till tillfreds. Jobbet borde vara på ett sett, livet borde tagit en annan väg, flickvännen eller pojkvännen borde sagt eller gjort si eller så, kärleken borde kännas på ett visst sätt. Först då kan vi vara nöjda eller lyckliga.
Vi tänker ofta på hur livet borde vara och missar kanske att leva livet som det är. Varför sträva efter det vi inte har istället för att uppskatta det vi har? Det handlar nog om förväntningarna vi har på oss själva, eller andras förväntningar på oss (eller vad vi antar att de förväntar sig av oss), eller våra förväntningar på andra. Vi kanske ställer för höga krav på oss själva och andra, förväntar oss mer än vad som är nödvändigt för vi egentligen ska vara nöjda och lyckliga?
Det är inte alltid lätt alla gånger, men jag försöker leva i nuet och uppskatta det jag har just nu. Inte önska ett jobb jag inte får, inte längta efter en kvinna jag inte ens träffat, inte sukta efter en cykel jag inte har råd med. Utan uppskatta mitt nuvarande jobb, älska den kvinnan jag har för stunden eller cykla på den cykeln jag har idag.
Slappna av och leva i nuet helt enkelt! Svårare än så borde det inte vara. Borde…
i ”nuet” är en smula modernt. Utan att planera framåt så finns där inga mål. Det innebär inte att man inte ska avnjuta dagen som den är men alla måste ha drömmar, förväntningar och mål för att utvecklas. Kombinationen är viktig.
Jag skulle aldrig (fel ord, jag gör det allt för ofta) stå ut med en man som säger sig leva i nuet och softar omkring där utan planer för framtiden.
Däremot tycker jag att man ska lära sig att uppskatta dom små sakerna i livet. i vardagen. Som en god kopp te när man är trött.