Att ligga några decimeter på rulle bakom någon annan kräver hundra procent förtroende. Det kräver att den som ligger före och drar inte håller på med massa hyss, som att sluta trampa helt utan anledning, eller gud förbjuda, bromsa i nedförsbacke! Det slutar oftast bara med en sak, att den bakom kör in i den framför. Sådan cykling är inte avslappnade, rogivande eller rolig, när bakomvarande hela tiden måste ligga på helspänn och vara beredd att panikbromsa. Eller snabbt svänga ut och ta vind med risk att bli påkörd av omkörande bil. Vilket var nära idag. Bilen fick panikbromsa för att inte köra in i mig. Då sa jag ifrån att hon får för fan inte sluta trampa eller bromsa när jag ligger på rulle! Dom här dumheterna höll hon inte på med när vi var till Adelsö förra veckan, eller på träningen med Fredrikshof i lördags.

Om jag inte kan lita på henne och känna mig trygg när jag ligger på rulle, hur ska jag då kunna lita på henne och känna mig trygg i ett fortsatt umgänge?