Egentligen är det inte disco som Discoglenn spelar på spinningpasset. Det är varken techno eller house, det är trance vilket vi fick oss förklarat. Vilket ju stämmer då jag ibland hamnar i trans under passet att jag missar när intervallerna börjar. Musiken är ”groovy” som han säger, och bra att spinna till, men absolut inte min musiksmak alls. Som jag skrev för några veckor sen, så är det för lite EBM i spinninglokalerna. Därför har jag spammat Glenns tidslinje på Facebook med god EBM, vilket resulterade i att han igår faktiskt spelade Frontline Assembly. Inte bara en låt, utan två. Pinsamt nog kände jag inte igen den första låten Burning Skyline, då han hittade den på någon obskyr skiva jag inte vill kännas vid. Inte riktig EBM/Industrial tycker jag. Däremot är ju valet av Shifting Through The Lens ett mycket bra val. Det kommer mer har han lovat. Det går att lära gamla hundar sitta, ge aldrig upp, det går att förändra bara viljan finns!

Trots att dödspyramiden fick mig bli lika svettig som vanligt, så frös jag om fötterna alla de där 90 minuterna. Det var så kallt på Sats Medborgarplatsen, att vi alla stod och frös innan vi fick komma in i salen. Jag blev sådär kall om tårna som jag blir när det är -10 trots att jag har vinterskor och fortfarande så här flera timmar efteråt är jag frusen om tårna. Troligen är det ett tecken på förändring, att våren är på väg, så värmen stängs av. Tolkningen av det hela är nog att jag ska hålla mig ifrån gymmet och cykla mer ute.

Min plan är att gårdagens pass skall vara säsongens sista, så nåt mer EBM från Glenn lär jag inte uppleva förrän till hösten när det är dags att krypa in i grottan igen. På torsdag åker jag till Mallorca och sen när jag kommer hem börjar nybörjarträningarna på onsdagar och lördagar i Farsta som jag ska hålla i tillsammans med den gode Mika.

”Tänk att man kan ha Bruse och stilig i samma mening” – Karolina Örnstedt

Och apropå Mallorca, så fick jag igår direktleverans hem till dörren av Bjarne av den nya cykeltröjan som vi ska ha på Mallorca. Riktigt snyggt retro i svart! Tydligen så hade de gamla tröjorna två ränder på ärmarna, men Less is more som jag brukar säga på utrikiska. Två ränder är minst en för mycket.