Små barn kan vi vuxna få tjata på om samma sak om och om igen. De små liven är så ivriga att upptäcka världen att de liksom inte har tid att lyssna, ta till sig och komma ihåg. Men det är illa när vuxna människor beter sig likadant.
Alla gör vi fel och misstag. Skillnaden är hur vi agerar efter våra misstag. De flesta drar lärdom av sina misstag och gör allt för att de inte ska upprepas. Men så finns det de som aldrig förändrar sig. De som fortsätter göra samma misstag om och om igen och aldrig drar lärdom av misstagen. Det hjälper inte ens att någon annan påpekar saken och ger lite råd om alternativa sätt att göra saker på, så det går bättre och de gör andra i omgivningen mindre illa.
Det kan bero på flera saker att de inte kan ta till sig information och ändra sig. Ett är att de helt enkelt inte vill. De anser sig vara så perfekta att de inte alls behöver förändra sig. Att andra tar skada av deras handlingar struntar dom i, de är ju perfekta! Alla andra är dumma och överkänsliga. Sen kan de finnas de som helt enkelt inte är tillräckligt begåvade för att se sammanhangen. Se att se saker hänger ihop. De ser inte att ett visst agerande ger ett visst resultat, och ett annat agerande ger ett helt annat agerande. Sist har vi de självupptagna, som lever i sin egen lilla bubbla och inte inser att deras egon är en del av ett större sammanhang. Att vi helt enkelt är flera människor som ska samsas i samma rum, samma vagn, på samma gator och så vidare. Att de helt enkelt måste visa hänsyns till andra.
Vad ska vi göra med dessa människor? De som saknar kunskap i att se sammanhangen kan vi tyvärr inte göra så mycket åt. Men de perfekta och självupptagna – hur får vi dom att öppna ögonen och inse sina brister? Att säga till dom fungerar ju uppenbarligen inte. Ska vi bara ignorera dom, vilket inte alltid är lätt på allmänna platser, eller ska vi helt enkelt ge dom en smäll på käften, så de där två hjärncellerna skakas om lite och kanske hamnar på rätt plats?
Vi ska inte göra något åt dessa människor. Det är inte vår sak. Vår sak är att acceptera andra människor som dom är med fel och brister. Förändringen sitter i oss själva. Vilja att acceptera. Att inte utgår från att vårt sätt är det bästa sättet.
Kloka tankar Maria. Men när andras handlingar skadar andra, ska vi bara acceptera det?
Var och en ansvarar själv för sina känslor men man har såklart ansvar för sina handlingar.
Så var det handlingen som skadade? Eller din tolkning av händelsen?
En sak jag lärt mig under alla år är att krångel jag råkat ut för har en sak gemensamt – mig.
– Å andra sidan har allting kul jag råkat ut för också samma sak gemensamt.
/Fredde
Men om flera försöker påtala samma sak för den som skadar andra, är det fortfarande ”mig” det felar på då?
Det finns ju inget som säger att bara för att flera tycker på ett visst sätt är det mer korrekt, även om det generellt ofta är så.
Det är väl från fall till fall. Allting med relationer är lättare om man inte tänker i rätt eller fel. 🙂
/Fredde
Hur menar du med skadar? Att folk blir lessna? Slagna? Dör?
Jag är med i Freddes resonemang där.
Allt handalr inte om mig eller er. det finns andra människor runt omkring oss som kommer till skada. Ska vi bara acceptera sånt?
Exempelvis en full bilförare som mejar ner folk, trots flera domar, fortsätter denne köra full.
Eller en pedofil som trots domar och terapi, förgriper sig på små barn.
Det har iaf jag svårt för att acceptera. Jag har även svårt att se vad jag har för ansvar i saken, mer än att jag som medmänniska ska reagera och säga ifrån.
Men saknar man mod och civilkurage kanske det är lättare att vända ryggen till och ”acceptera”.
Men menar du att bryta mot juridiska lagar eller mot moraliska lagar?
/Fredde
Främst juridiska, men även moraliska. Bra du tog upp det, det är ju ändå en skillnad. I den bästa av världar är det samma lagar.
I dom fallen du tog upp kan vi inte göra annat än att hoppas att lagen slår till. Det finns inget annat alternativ. Ska vi slå ihjäl onda människor? Vad gör det oss till då?
”I den bästa av världar är det samma lagar.”
Hmm i vår kultur är väl otrohet ett av de uslaste brotten rent moraliskt sett. Men ganska naturligt inget vi har någon påföljd för. I andra kulturer kan det innebära stening till döds.
Den värdegrund man lever efter är ju högst individuell och det skulle vara omöjligt att hitta en minsta gemensamma nämnare att grunda lagar på.
/Fredde