Järnvägstunneln genom Hallandsåsen är ett sorgligt kapitel. det har varit kantat med problem, åtal och miljöförstöring och ännu efter många är är de inte igenom. kritikerna säger att det bara sparar några minuter för tågen. Nja, det beror på hur vi ser på det. På hösten när lövhalkan sätter in, så handlar det inte om några minuter, då kan det handla om dagar. Löven på spåren och den branta lutningen gör det för många tunga tåg, helt omöjligt att ta sig upp. Alternativet är att åka runt halva Skåne, på enkelspåriga banor, som redan är fullbelagda. Därför behvös tunneln, för att tågen överhuvudtaget ska komma fram.

Lika bedrövlig följetong är mina tänder. Trots att jag för några år sen lagade en bunt hål, har de dykt upp igen. Många är sekundära, vilket är som Hallandsåsen. Tänderna vittrar sönder och rasar in. Gamla lagade hål blir nya fina hål. Två tänder var så illa att jag riskerade få rotfylla dom, men tack och lov slapp jag. Verkar som mina tänder är gjorda av samma spröda material som berget i Hallandsåsen. Kanske vi ska testa lite Rocha Gil nästa gång?