Igår var det den stora dagen. När Boken skulle komma från tryckeriet. Nästan alla medverkande författare hade slutit upp. Boken delades ut. Förväntansfullt bläddrade vi alla i boken. Vad fin, vad bra…men vad har hänt med färgbilderna? Jag gnuggade ögonen, är det dags att köpa nya glasögon? Nej, de andra hade samma problem. Redaktören förtalte att bilderna inte klarade av att hålla skärpan när de förstorades upp till ett helt uppslag, detta enligt tryckeriet. Men när vi studerade bilderna närmare, fann vi en bild som varit i tryck förut, då i en almanacka, och då hade den bra skärpa. Ju mer vi undersökte saken, konstaterade vi att det var färgpassningen som var dålig. Vi kunde se att vissa detaljföremål fick en skuggkopia brevid, å det är inte dålig skärpa, utan att färgerna inte matchat ihop i tryckeriet. Till och med en svartvit bild som inte var uppförstorad hade samma brister.

Efter två års arbete blev det lite antiklimax. Besviket traskade jag hemmåt. Nu var det ingen återvändo, boken har tryckts i 1.800 exemplar. En omtryckning är inte att tala om, då den stora försäljningstiden är nu inför jul, samt till Hjulmarknaden i Stadshuset på lördag. Men vad ska köparna säga, när de ser det misserabla färgtrycket? Begär de pengarna tillbaka eller en rabatt? Vad kommer tidningsrecensenterna att säga? Kommer de att såga boken längs fotknölarna, eller kommer de att ha överseende med den trycktekniska malören? Det återstår att se, men jag tänker iallafall inte köpa en bok till min son. Jag vill kunna vara stolt över det jag gjort och medverkat i, och det är jag tyvärr inte.