Sviterna efter gårdagen dröjde sig kvar framåt lunch idag. Vätskebalansen började sakta återta sin forna nivå. Saltar lite extra idag, eller rättare sagt, jag saltar idag. Annars saltar jag aldrig maten, den naturliga sältan i maten räcker.

Många analyserar gårdagens bravader på Happymtb.org och alla är ense om att värmen var mördande. En tredjedel bröt och slutförde aldrig loppet. Själv tillhörde jag de andra två tredjedelarna, de som slutförd loppet.

Men jag är inte någon tonåring längre, bara att konstatera. Inte för att jag förträngt det eller vägrat accepterat det på något sätt. Jag har helt enkelt levt i nuet och inte tänkt på var jag är, vilken ålder jag befunnit mig i. Det har liksom bara rullat på. Men jag har faktiskt kommit över ”medelåldern”. Så är det bara. Och börjar man motionera först på sin 20:e 18-årsdag, så är man ingen elitmotionär direkt. Det tar emot emellanåt.

Cykelkamraten K sammanfattade det hela bra för en stund sen:
– Bara dumheter att rusa i väg som nån elit när man inte är det.
– Man ska bejaka gubbigheten

Så sant det är sagt, man ska bejaka gubbigheten.
Jag börjar imorgon.