Rätt så skönt ändå faktiskt, att vakna tidigt. Det är så lugnt och tyst överallt. Förutom de skränande måsarna. Sen att jag nästan slösar bort två timmar på morgonen på just ingenting är väl lite onödigt. Men det blir iallafall en mjukstart på dagen.

Jag vaknar alltså klockan fem nästan varje morgon nu på sommaren. Även om jag lägger mig så sent som runt elvatiden, så vaknar jag tidigt. På vintern är det hopplöst att vakna före sju, men det gör inget. Jag har flex.

Sedan sex år tillbaka använder jag inte väckarklockan. Utan jag låter kroppen själv avgöra när det är dags att vakna och stiga upp. Och det funkar riktigt bra. Jag mår mycket bättre av att låta kroppen bestämma uppvakningstidpunkt, än att klockan väcker mig mitt i en djupsömn. För då vaknar jag inte på hela dagen.

Det är så fridfullt att komma iväg runt sju på morgonen. Inte så mycket trafik, varken av bilar cyklister eller gående. Inga hopplösa söndagscyklister som inte vet var de är, var de ska eller vet någonting om vett eller trafikregler. Det är trängselfritt på cykelbanorna klockan sju på morgonen. Bara dra på!