Det var 2002 som vi var i Budapest. Förutom allt det där vanliga roliga som vi brukar göra, som att åka metro, spårvägslinjer, trådbusslinjer, bergbanan Sikló samt kugghjulsbanan Fogaskerekü vasút, så badade vi.

Vi var på tre olika bad. Först var vi på Lukácsbadet, och då kunde vi inte reglerna. En sådan var badmössetvångsregeln. Så vi fick köpa svindyra badmössor av badvakten. Klonen glodde på mig och garvade: ”Du ser ut som en tjej”. Jag tittade på hans lika blommiga badmössa och replikerade ”det gör du med”!

Sen var vi på det berömdaste av dem alla, Gellért. Det var lika vackert och pampigt som alla bilder jag sett. Intressantast var den bakre delen, herrarnas egen avdelning. Där gick veteranerna iförda endast med ett skynke framtill och ett snöre runt om. Hur damerna hade det vet jag inte, fick inte komma in.

Vi avslutade med det stora komplexet Széchenyibadet som ligger i stadsparken. Det var bassäng efter bassäng i långa rader. Precis som i turistbroschyrerna satt dom i vattnet och spelade schack. Tur att de gjorde det, så vi visste var vi var.

Idag kom jag så när man kan komma komma ett thermalbad här hemmavid. Tog ångbastun efter träningen. När jag satt där inne längtade jag till Budapest igen. En sketen ångbastu räcker ju inte. Så det måste bli snart. Mycket snart. Ett nytt besök till Budapest, staden som har allt.