Det var i någon slags utebliven 40-årskris som jag köpte min första måntinbajk, en Scott Tampico. Svart var den såklart! Det var skitkul att cykla på stigar i skogen, även om jag inte var så duktig i början. Slet hårt på den, cyklade mycket och överallt, då jag bara hade den cykeln. Efter ett år kände jag att jag växt ur Tampicon och köpte 2005 en ny ram, en heldämpad Salsa Caballero.

Tampicon blev då degraderad till pendlarhoj. Jag satte på slicks, tog av växlarna, lade kedjan på stora drevet fram, och bytte ut kassetten mot en 18-klinga jag fick av Markus F, å körde singlespeed med den. Körde med en stel gaffel ett tag, och det gick bra i stan. Men på SSSM05 gick det dåligt, då den gaffeln var lägre än vad ramen var byggd för, så jag slog i pedalerna hela tiden. Samt att det var för tung utväxling att köra på stora klingan fram. Man lär sig.

Men så tidigt i somras, upptäckte Loffe att ramen fått en smäll och risken för haveri fanns. Jag vågade inte köra på den, så jag beställde jag en ny ss-ram. En Surly 1×1. Det är inte mycket på Tampicon som är original från då jag köpte den, allt är utbytt utom vevpartiet som är kvar. Och allt på Tampicon har nu flyttas över till Surlyn, utom vevlagret som har fel mått.

Med lite vemod gör jag nu slut med min första måntinbajk, Scott Tampico. Så tack så mycket för de här tre åren, kära Tampico. Du har tjänat mig väl! Hoppas du får det bra däruppe i cykelhimlen.