Ett år cykelpendlade jag hela vintern, i ur och skur, i snö och slask. Det gick bättre än vad jag trodde det skulle göra. Men det slet på både kropp och cykel, så jag gör det inte nåt mer. Utan jag köper SL-kort cirka tre månader på vintern och åker tunnelbana istället. Men mellan mars och december cyklar jag alltså till och från jobbet varje dag. Med få undantag, cyklar jag även alltid och överallt om jag ska nånstans varsomhelst i Storstockholm. Oftast går det fortare än med kollektivtrafiken och det är både billigare, hälsosammare och miljövänligare.

Hos sjukgymnasten idag, frågade jag när jag får börja cykla igen. Troligen kommer det att dröja två veckor innan jag överhuvudtaget kan börja cykla igen trodde han. Men vi får se kommande vecka hur det artar sig, fortsatte han och gav mig en ny tid för återbesök om två dagar.

Med tunga steg och med svansen mellan benen gick jag därefter och köpte mig ett 30-dagars SL-kort. Vilken prestigeförlust, köpa ett SL-kort mitt i augusti!