Över hela stan är det kranar, det byggs överallt. Gluggar som täpps till, staden förtätas. Det är bra, det gillar jag. Stockholm är en storstad och ska den så förbli måste den växa. Inåt, inte utåt. Men det finns de som gnäller så fort ett buske kapas ned för ett bostadsbygge. De hävdar att vi måste spara på alla gröna kilar, att inget grönt får förvinna. Visst ska vi vara rädda om våra grönområden, men Stockholm kan inte bestå till övervägande del grönområden. Folk flyttar inte till Sveriges största stad för att bo nära ett grönområde. Då skulle de inte flytta hit, utan bo kvar ute på landet. De flyttar hit för stadens puls, dess nerv och dess täthet. Därför blir jag glad när jag ser byggkranar överallt. Blir riktigt lycklig när jag ser hur det skjuter upp hus som svampar ur marken.