Klonen konfirmeras imorgon och då blir det konfirmationspartaj. Han önskar sig inga smycket eller dylikt, utan pengar till en moppe. Detta ställer till lite bryderi för mig. Ett moraliskt dilemma.

För det första är jag emot konfirmation över huvudtaget, det vet han om. Han är inte troende så jag tycker det är hyckleri att stå i kyrkan och lova sin trohet till gud. Men han vill konfirmera sig, och då ska han göra det tycker jag. Mina åsikter ska inte hindra honom att fatta sina egna beslut. Konfirmationslägret hade de på Gotland där de cyklade en hel vecka. Han hade roligt, och det är viktigare än min åsikt om kristendomen.

För det andra tycker jag inte man ska få presenter för att man konformerar sig. Det vet han också om. Många konfirmerar sig bara för att få presenter. Även det ett hyckleri tycker jag.

För det tredje är jag emot moped över huvudtaget, det vet han också om. Det är inte bara inköpet som kostar pengar, utan även drift och underhåll. Det vet han också om. Några inkomster har han inte för att bekosta sådant. Sen blir han förslappad och kommer inte orka cykla någonting om han jäser omkring i Västervik på en moppe. Jag vill att han ska cykla och hålla sig frisk och sund.

Ett svårt dilemma detta, hur ska jag göra? ”Kollektivet” på Happymtb har kommit fram till att han får pengar till körkortet när han blir 18. Börjar jag spara nu, så blir det en rejäl summa om tre år. För körkort tycker jag absolut att han ska, även om han inte har en bil. Det är en merit att ha körkort när han söker jobb.

Detta vet han också om, så frågan är vad hans morsa tycker? Det skiter jag i, jag vet bara att hon kommer ha åsikter. Men hon har inget att komma med om hon anser jag är snål. För det handlar inte om pengar. För mig. Så jag är helt trygg i mitt val: ingen moped utan bidrag till körkort om tre år.