Det var så länge sen sist, att jag inte minns när det var senast. Men troligen var det i maj som jag senast cykelpendlade i regn. Efter 3 månader är det lätt att glömma var alla grejer är. Skärmarna låg på balkongen, regnbyxorna längst in i garderoben och skoöverdragen fann jag under sandalerna. Fördelen med att cykla i regn, är som talesättet om myggfriheten, ”det är kärringfritt”, i alltså inga vingliga vardagscyklister med cykelkorgar och mobiltelefoner i ena örat, totalt omedvetna om att det finns andra människor i trafiken.

Regnet var inte det värsta, det var svalkande och härdande, värst var nog blåsten, den var helt opålitlig. I ena stunden hade jag motvind, i andra medvind och över Skanstullsbron sådan kraftig sidvind att det kändes som jag låg ned och cyklade. Nästan längtar efter att få cykla hem också.