Trist väder, det bara vräker det ner och tallarna böjer sig för den hårda vinden. Det slår och smattrar mot fönstren. Helst vill jag ut och cykla, men när det regnar så här mycket, så hjälper det inte hur man än klär sig. Man blir blöt ända in i själen. Trist. Istället skulle det sitta fint med kramar, Lisas goa bamsekramar som känns ända in i själen. Men hon är för långt borta, både i tid och rum. Trist trist. Istället försöker jag roa mig med att springa i tvättstugan, för det behövdes. Kläderna började krypa upp ur tvättkorgen. Men hur kul är det som kompensation för utebliven cykling eller uteblivna kramar? Trippeltrist helt enkelt.