Senaste månaden har jag mest haltat omkring, trots att jag skrotat den förhatliga ortopediska tortyrsandalen. Haltat mest utav rädsla för att råka belasta stortåleden för mycket, så skruvarna och deras fäste knäcks sönder. Köpte häromdagen par nya lättare vandrarkängor med oböjbar sula och hej! vad skönt det är att kunna slappna av när jag går utan att behöva vara orolig för stortån. Äntligen har jag fått upp promenadfarten! Nu går jag till och med fortare än blåbussarna inne i stan. Fast det är ju i och för sig inget svårt.