Vár Vår Vör Var – vem är vem? Det har jag försökt utröna med hjälp av bland annat Wikipedia och mitt eget bibliotek.
Jag får uppfattningen att Vár och Vår är samma gudinna, bara olika stavningar, samt att Vör och Var är samma gudinna även här men med olika stavningar.
Vad tror ni?
Olika källor
Wikipedia
Vár (namnformerna Vår och Val förekommer också) är i nordisk mytologi gudinnan över eder och de löften som män och kvinnor ger varandra. Hon är därför även en giftermålsgudinna. Efter hennes namn kallas sådana löften för ”vårlöften” eller ”vårdlöften”. Om någon bryter ett heligt löfte ser Vår till att löftesbrytaren straffas och att hämnd utkrävs.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vár
Vör (fornisländska Vǫr, (på svenska ”Var”, det vill säga ”den som är var/varse”) var i nordisk mytologi en asynja som tillhörde Friggs heliga systraskap. Hon är enligt Snorre ”så klok och frågvis att ingenting kan döljas för henne.” Efter henne säger man att den blir ”var” eller ”varse” något som denne få reda på.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vör
Fornnordiskt lexikon, Åke Ohlmarks (1983)
Vör och Var två asynjor, som var av lägre rang och som lätt förväxlades med varandra.
Snorre Sturluson sökte reda ut begreppen: ”Den nionde asynjan är Vör, som är vittne till folks eder och avtal när män och kvinnor svär varandra tro; vörarmål kallar man därför sådana eder, och Vör hämnas om någon bryter dem.
Den tionde åter heter Var, och hon är så vaksam och klokt spårsäker, att det brukar sägas att man blir ’var’ något man uppspårat eller fått att veta.”
Jätten Trym säger i Trymskvida att nu skall han och den förmenta Freja ”vigas samman med Vörs hand”.
Asynjor
… 19) edsgudinnan Vår, 20) väkterskan Var
Vem är vem i nordisk mytologi, Åke Hultkrantz (1991)
Var (Val)
Asynja som övervakar eder och löften. Hennes namn åkallas när brudparets händer förenas (jämför värt vårdtecken). Hon hämnas på dem som bryter dessa eder.
Vör
(”den varsamma”) är en klok asynja som ingen kan dölja någonting för.
Nordisk mytologi, Katarina Harrison Lindbergh (2017)
Vår, gudinna
Enligt Snorre vakar hon över människors eder och hämnas på personer som bryter ingångna avtal. I Trymskvida nämns Vår. Dikten handlar om jätten Trym och hans önskan att gifta sig med gudinnan Freja. I stället för Freja får Trym den förklädde Tor som brud. Ovetandes om detta utropar den giftaslystne jätten att han vill att Vår ska viga samman deras händer.
Nordiska gudinnor, Britt-Mari Näsström (2009)
Gudinnorna besitter enbart höga och ädla egenskaper. När Frithiof känner sig sviken åberopar han Var, som vaktar över människors öden. Var finns omnämnd på ett ställe i Snorres Edda, men är annars tämligen okänd:
Nu är jag ensam. Du höga Var,
som med din griffel kring jorden far
och skrifver eder på gyllne skifva….
Mönstret återkommer i parodisk och perverterad form ”Trymskvädets” avslutande strofer. Jättens syster ber den föregivna bruden om gåvor av guld, vapnet tas fram för att viga och man åberopar gudinnan Vár som lyssnar till alla eder, allt för att Freyja skall övervinna sitt sista motstånd och förenas med brudgummen.
Gåvor (materia) -› hammare (vapen) -> eder till Vár (ordets makt).
Äktenskapet bevakades av Vár i form av en trohetsed mellan kvinna och man vid äktenskapets ingående. Spår av gudinnans verksamhet skymtar fram i vår gen tids vigselritual i formeln ”som ett vårdtecken giver jag dig denna ring”. Detta ord hette i fornsvenskan vartekn i betydelsen ”kännemärke”, men har ombildats i folkligt tal till det ganska obegripliga vårdtecken. Även om det moderna vigsellöftets ord härstammar från medelhögtyskans Warzeichen, skönjer man spåren av förkristna äktenskapseder befästa av gudinnan Vár.
Nordiska gudar och hjältar, Anders Bæksted (1965)
Vår lyssnar till människornas edsavläggelser och avtal och hon straffar dem som bryter sitt ord. I Trymskvida omtalas hon som den gudinna i vars namn äktenskapet instiftas.
Var är vis och kunskapstörstande och man kan inte hålla något hemligt för henne.