Lägret slutade klockan 15 igår och bara 20 minuter senare hade nästan alla kvarvarande 13 deltagare och 10 ledare åkt hem. Lugnet och tystnaden inföll och inte långt efteråt tröttheten. Först när ansvaret för barnen hade lyfts från mina axlar kunde jag slappna av och känna mig själv igen. Kunde lyssna på min egen kropp och dess signaler. Och den sade enhälligt: kul med tröttsamt.