Det har jag vetat ett tag, att istället för att bli ledsen, blir jag istället arg. Men nu har forskarna kommit fram till varför. Svaret är väl helt enkelt att jag är av manligt kön. DN börjar idag en ny artikelserie med titeln Män gråter inte. Det står bland annat så här:
Biologiskt skiljer sig män och kvinnors reaktion åt på grund av könshormonerna. När människor utsetts för psykisk press ökar hormonet kortisol i våra kroppar. Det i sin tur påverkar testosteronet – hos båda könen – som också ökar. Men hos män ökar testosteronet mycket mer (eftersom de har högre nivåer av detta från början) och det gör dem aggressiva, utåtagerande och benägna att ta risker inom livets alla områden.
Idag har artikeln rubriken Vården missar deprimerade män. Nu är jag inte deprimerad, men jag känner igen mig i hur Mikael reagerar när han egentligen borde bli ledsen:
– För att jag kände mig så oerhört ledsen. Då går det inte att hålla emot.
– Men just det där att bli så himla arg och frustrerad och att låta den känslan styra ens handlande verkar vara vanligare hos män.
Precis så känns det, jag blir ibland så oerhört ledsen att det bara inte går att stoppa. Jag försöker inte skylla ifrån mig, men nu har jag fått en mer biologisk förklaring. Jag är iallafall inte ensam.
Jag var nog mera manlig förr och blev arg på allt och alla. Numera gråter jag fan för jämnan. Vet inte om det är mycket bättre. kanske för omgivningen?
En man som gråter är i kvinnors ögon svag och oattraktiv. Fast aggressivitet är idag inte riktig politiskt korrekt i vår genomfemenismierade samhälle, där kvinnors känslor är normen. Det är inte inne att vara man, med eller utan känslor.
Då får man väl göra som med kläder – hänga bort männen och ta fram dom om 20 år så kanske dom är inne igen 😉
Men aggressivitet ska aldrig vara politiskt korrekt, varken för kvinnor eller män.
Ok, vi får inte vara arga, vi får inte gråta. Vad fan får vi då göra? Kasta ruttna ägg i fläktar?
Vi (både kvinnor och män) ska vara som zoombies, gärna fullproppade av mediciner som gör att vi varken känner eller agerar. Det verkar ju vara målet idag. Mer antidepresiva till folket så blir dom snälla och medgörligaoch läkemedelsföretagen tjänar multum.
Amen!
Jag har verkligen totalt motsatt problem. Jag blir väldigt ofta, för att inte säga nästan alltid, ledsen istället för arg, när jag egentligen känner mig arg och borde reagera med ilska…
Pepeproni, lagom är väl liksom bäst. Lite ledsen, lite arg, inte antingen eller och mycket av det.