Du har inte lite för mycket på dig, frågade killen på Cykelcity när det rann svett nedför pannan på mig. Hade satt mig ner för att prova nya cykelskor. Har nämligen insett att både den opererade och den oopererade stortån mår bäst av ett par nummer för stora skor. Sakta sakta håller jag på att byta ut hela mitt skobestånd. Det tar sin lilla tid, för det kostar pengar och jag vill ha minst lika snygga skor som de som ska ersättas. För några veckor sedan köpte jag ett par nya gympadojor, som var så sköna och hade ett så bra pris, att jag köpte ett par likadana till!

Cykelskor var det. Jag har ett par skitsnygga räcerskor med kolfibersula för en massa kronor. Men det det är obehagligt i stortån efter sex timmar cykling. Ska jag cykla Vätternrundan på under 11 timmar gäller det att ha sköna skor. Min tanke var därför att köpa nya skor som inte är vita, vilket är lättare sagt än gjort, när allt cykelrelaterat ska vara vitt nuförtiden. Började med ett par Shimano som iallfall var svarta till 50%. Det var ett njaej. Nästa var ett par Specialized som var grymt sköna! Dels är de lite bredare framtill samt att dess sula inte går upp lika mycket fram som Shimanos. Och det är det som är största problemet numera, jag kan inte böja stortån uppåt!

Strippade av ett par långkalsonger och en undertröja i provhytten. En långkalsong och en undertröja fick räcka på hemvägen i värmeböljan. Nu ska jag bara budgetera 1500 kronor för ett par nya cykelskor. Men det är mina fötter värda, framför allt både den stelopererade stortån och den andra som ibland tror sig vilja bli likadan. Det får inte hända, en stel stortå räcker.