– Tror du det är så lätt att bara sluta, frågade han och sparkade med all kraft rakt i magen.
– Snälla sluta, det gör ont, stönade hon på marken. Sluta, du gör mig illa, fortsatte hon kvida av smärta.
– Det är inte bara att sluta, det är jättesvårt att låta bli, fortsatte han och sparkade till rakt i bröstet.

Vad är det för logiskt resonemang, att tycka det är svårt att låta bli att göra någon illa? Vad är det som rör sig i huvudet på någon som sparkar på den som redan ligger, trots att offret bönar och ber? Eller ekar det tomt i hjärtat i brist på empati?