Inte helt oväntat började jag känna mig krasslig i tisdags och idag hostar jag slem. Klonen var hemma en dag till från skolan när han kom hem, så nåt urschligt är det. Argh! Jag hann vara frisk en vecka efter bihåleinflammationen. Börjar bli rätt tôlit det här, att hinna vara frisk en vecka för att sen bli sjuk igen. Blir ingen ordning på nånting alls. Cyklingen och träningen kommer i ofas om jag bara tränar var annan vecka. Har heller inte haft en femdagars vecka på jobbet på någon månad.
Funderade vad det är som gör att jag är så sjuk iår. Förr om åren var jag nästan aldrig sjuk, tack vare cykelpendlingen och avhållsamheten från kollektivtrafik. Jag äter samma som förr, varierad kost med mycket frukt och grönt. Det enda jag kan komma fram till är att jag iår har cyklat otroligt mycket mer landsväg än tidigare. När det var som intensivast i våras och somras cyklade jag ungefär 25-35 mil i veckan, mot tidigare nästan noll och ingenting på landsväg. Bara hittills iår har jag cyklat totalt 700 mil.
Troligen behöver jag mer vitaminer och mineraler för att täcka upp behovet av vad ökad träning gör med kroppen. Och som skänk från ovan kom min privata söta multivitaminsleverantör ikväll med en burk och en puss. Vänta här nu… infektioner sprids via pussar… Hm… ska nog fundera lämpligheten i att förändrade civilståndet…
Vad finns att fundera över? Pussar = oxytocin och en massa andra bra hormoner = må bra = frisk!
När blev dagisbaciller en hälsokur?
Sen jag blev dagisfröken!
Du har aldrig insett sambandet med att jag är sjuk ofta numera? ;~)
Nä, aldrig! Då får jag väl hålla mig borta då helt (o)enkelt…
Sälj barnen till forskningen å de kan göra experiment på kraftfulla bakterier. Eller doppa hela barnen i handsprit så blir det nog fint.
Ja tror ja gör’t!