En kvinna i klimakteriet, kan en man med starka nerver klara av. Två på en gång kan bli rätt så påfrestande. Tre kvinnor samtidigt i klimakteriet är outhärdligt. Trodde jag skulle slippa klimakteriekärringar när morsan blev äldre. Men på jobbet har vi nu två och det är på gränsen vad jag står ut med. Det gnälls hela tiden, det klagas på allt och alla, det snackas skit både bakom rygg och framför rygg, spydigheterna haglar och värst av allt är att ingen vågar säga ifrån. De får hållas. Stämningen är inte längre hjärtlig, den är mest pinsam.
Uppenbarligen saknar kvinnor i klimakteriet all form av humor. Om det inte är deras egna skämt förstås, då är det ju hur roligt som helst. När jag försöker skämta, är jag fullständigt dum i huvudet. Trevlig attityd de har klimakteriekärringarna, stämingen på jobbet är ju sååå trevlig numera. Kan jag smuggla ned hormoner i deras kaffe kanske?
Haha, stackare! Ska jag komma förbi och med ett bländande leende högt och tydligt fråga vart klimakteriekossorna sitter? *flinar*
PMS är inte det samma som klimateriebesvär.
Mona det är sant, men för mig som man som får stå ut med det, är det ingen skillnad. Griniga tanter oavsett orsak är griniga tanter.
Sofie, kom hit å hångla upp mig. Ta med linnimentet, min nya cykel var inte optimalt inställd, fick ont i ryggen imorse.
Och vad säger de när du tar upp problemet? För visst har du tagit upp det? Du skriver väl inte om kollegor på bloggen utan att själv ha gjort det du kan för att förändra…
Mattias, det var det jag gjorde, och blev kallad dum i huvudet.