Det är inte ofta jag åker tunnelbana, men när jag gör det är det alltid strul. Alltid! Helt utan undantag. Imorse stod vi 30 minuter mellan Kärrtorp och Björkhagen, så med lätt förtvivlan steg jag in på Centralens Pocketshop strax efter sex och väste vänligt: jag önskar mig en bra bok, mitt tåg går om tre minuter… det får inte vara en kriminalroman!

Tjejen i kassan blev lite lätt skärrad över de där tre minuterna: hm, det är ju mest kriminalromaner nu för tiden, fann hon sig och hummade till, vände sig om och gav mig en bok med orden: den här har jag läst flera gånger. Utan att tveka tog jag den med orden; då är den bra, det händer att jag också läser samma bok flera gånger.

På tåget hem från Göteborg, satt mannen bredvid mig med samma bok. Jag som bara var på sidan förtielva nånting frågade om den var bra, och han som var på sidan trehundra-nånting, tyckte den var bra. Bra, för den är ändå på över sexhundra sidor.