Mollipect jag fick ut av läkaren förra veckan hjälpte inte. Den läkaren som ansåg att det är den kvalmiga värmen som gjorde att jag hostade mig sömnlös på nätterna. I helgen var det inte varmt och kvalmigt, och jag hostade lika mycket för det. Fick lämna klungan i söndags före Södertälje efter bara fyra mil. När vi trampade på i över 35 km/h rusade pulsen alldeles för lätt upp i 80% av maxpuls och jag fick inte syre så det räckte. Det kändes helt enkelt jävligt trångt i halsen! Trampade helt sonika hem i egen maklig takt fem mil till via Tullinge och Länna. Inga problem som helst med andningen så länge jag höll farten under 30 och pulsen under 75%.

Igår måndag, fick jag träffa en seriös läkare som kollade om det var någon bakterie. Nej, det var det inte. Hon skrev ut en lite bättre hostmedicin så jag skulle få sova på nätterna. För antingen hostade jag mig vaken, eller drack så mycket vatten för att fukta strupen att jag fick ränna på toa hela tiden. Cocillana-Etyfin med morfin gjorde susen, sussade så gott inatt utan att hosta det minsta! Första gången på tre veckor jag får sova en hel natt utan avbrott! Till det fick jag en inhalator med Bricanyl. Inte för att jag troligen har astma, men det vidgar luftrören så jag får luft.

Funderade under dagens backträning, som var jobbig för jag inte kunde andas helt problemfritt, men tack vare två puffar Bricanyl en timme innan gjorde att det gick på ren stônihet. Kom då fram till att jag ska nog strunta i att cykla de där elva milen till Malmköping på fredag och elva milen hem på måndag. Tar en vilovecka från träningen istället, förutom pendlingen förstås – inte åker jag tunnelbana inte, nänä – och blandar mig cocktails på den idag inköpta flaskan Grants, och toppar med morfinhostmedicinen och astmainhalatorn! Blir jag inte frisk på en vecka, kommer det iallfall bli en rolig vecka. För mig.