Den 1 juli iår infördes en språklag i Sverige, och så här lyder huvudpunkterna:

”4 § Svenska är huvudspråk i Sverige.
5 § Som huvudspråk är svenskan samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden.
6 § Det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.”

Engelska är sålunda varken huvudspråk eller samhällets gemensamma språk i Sverige. Det är svenskan. Så här står det bland annat i lagrådsremissen:

I lagen anges att svenska är huvudspråk i Sverige. Det innebär att svenska är samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden. Det allmänna föreslås ha ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.

I domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet ska språket vara svenska. Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Särskilda bestämmelser föreslås i fråga om utvecklingen av svensk terminologi och om svenskan i internationella sammanhang.

Det allmänna har också ett ansvar för den enskildes tillgång till språk. Alla som är bosatta i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda svenska.

Äntligen! Nu kanske vi kan slippa all rappakalja på svengelska både på mitt statliga verk och ute på stan som ingen begriper iallfall. Engelskan används slentriant för att det ska låta cooooolt och häftigt och för att användaren ska verka mer bildad än han egentligen är. Det låter mest töntigt, som när hovet på Gustav III:s höll sig med franska för att distansiera sig från pöbeln. Übertöntigt helt enkelt. Då som nu.