Man tager vad man haver: en bunt spårvägare, ett näve spårvagnar, cirka 500 jazzdiggare, ett mått gladjazzband, fint väder och en vacker sjöbelägen hållplats. Då får man Gladjazz vid Östersjön. Den efterföljande middagen var mumsig för båda stora och små. De stora drack svalkande rosévin och de små som jag glömt att de fanns, stacks och drack blod.