Redan vid första tramptaget hördes det, ett nytt konstigt knakande ljud. Hade räknat med det vanliga knaket från tvenne vevlager som precis dagen innan tagits isär, rengjorts, fettats in och satts tillbaka. Men det ljudet var det inte, det här var nåt nytt. Och det var på hemvägen som jag var glad att jag är lite feg och kör med frambroms på fixien. Knäck sa det och så gick kedjan av följt av ett rassel, och frambromsen kom till användning. Efter bara några minuter hade jag tryckt ut den trasiga sprinten och länken, satt dit en snabblänk och var på väg igen. Nu var knaket borta. Fantastiskt!
Jag tycker det är skitsmutt med frambroms. Händer det något oförutsett (vilket det alltid gör runt Vasabron på morgnarna) är det skönt att kunna sakta ner lite smidigt utan att behöva skippa omkring.
Jag är för gammal för att inte ha en trygghetsbroms även fast jag bara använder den i just sådana lägen.
du borde klona dig själv i miniatyrformat så man kan stoppa ner dig i ryggfickan o ta fram ifall cykeln bryter ihop…
Haha, Johan, lyssna på dig själv… ”jag är för gammal”, kommer åldersnojan redan?
Is: man? Är det dig själv du pratar om, att jag ska ligga i din ryggficka?