Solen sken och värmde skönt, så väst och ärmar åkte av tidigt. Målet var minst 14 mil med fika vid Saltå kvarn i Järna. Härligt tänkte jag, en ny runda och lite längre än annars. Det här ska bli skoj! Men för mycket vitt vin och för lite sömn under veckan tog ut sin tribut. Redan i Huddinge började låren skrika. Men jag hängde med till Saltå och fikade.

När låren fortfarande värker efter torsdagens backträning samt efter onsdagens och fredagens intag, då är det bara att erkänna sig besegrad av sin egen kropp. Jag har inget att bevisa, inget som måste gå i prestige, jag gör det här för att det är kul. Så efter färjan över Skanssundet, som blev halvfull med cyklister, fick jag anföra en lugnare klunga hemåt medans de andra drog vidare mot Årsta havsbad. Min klunga bestod av Rolf… ja, och så mig.