Härligt, skönt, kul, Färjestad tog igår SM-guld! Hurra! Som exporterad Karlstadsbo värmde det lite extra här borta i öster. Men när jag igår hörde kommentatorerna diskutera Johan Davidssons fyra kortisonsprutor undrar jag om det guldet var så välförtjänt. Som cyklist får jag väldigt ofta höra av oinsatta kollegor och vänner, samt läsa av de så kallade sportjournalisterna att alla cyklister är dopade! Det är ju så många som åker fast ju. Jo så är det, eller hur? Det är just för att det görs så många dopingkontroller som det åker fast många cyklister på tävlingarna. Många många fler dopingkontroller görs än exempelvis inom friidrott, fotboll, hockey osv. Klart ingen inom fotboll eller hockey åker fast i dopingkontroller eftersom inga kontroller görs.

Som Roberto Vacchi påpekar i sin blogg, så skulle fyra kortisonsprutor eller någon som helst form av smärtstillande vara fullständigt främmande inom cykelvärlden. Skulle en cyklist ta en enda kortisonspruta riskerar han inte bara bli diskad i tävlingen, han skulle garanterat bli sparkad från sitt lag och bli avstängd från cykeltävlingar för några år. Men inom ishockey är det tydligen helt ok att dopa sig med inte mindre än fyra kortisonsprutor.

Inom vilken sport dopas det mest, där det är ok med kortisonsprutor och smärtstillande och inga kontroller sker, eller där det sker mångdubbelt fler dopingkontroller? Det hela visar bara att riktiga män och kvinnor ägnar sig åt att cykla, mesarna tar på sig massa skydd på hela kroppen och pumpar sig fulla med smärtstillande för kunna spela. Sorry Färjestad, ni är tyvärr inga värdiga vinnare av SM-guldet. Endast den som är ren från doping är en värdig vinnare! Lägg ner ishockyn, alla är iallafall dopade!