Det som göms i snö kommer fram i tö. Tog fram deklarationsblanketterna för att rafsa ihop lite avdrag. För att lyckas med det var jag tvungen att gå igenom ”högen” av papper från förra året. Vad jag insåg efter ett tag var att högen inte bara innehöll osorterade papper från förra året, utan även från 2007. När två års pappershögar äntligen var sorterade, hålade, häftklamrade och insatta i pärmar, pustade jag ut, tog en espresso och kände mig nöjd. Trodde jag. Såg en hög till och den var från 2006! Nog minns jag att jag slarvat de senaste åren, men tre år gamla osorterade pappershögar är inte likt mig. Förr satte jag in alla papper ordentligt i pärmar varje månad. Hade allt i perfekt ordning i olikfärgade pärmar med register. Nu låg tre års räkningar och kvitton i högar! Hur gick det här till?
Samtidigt inser jag att den där modelljärnvägen jag påbörjade för några år sen, har jag inte gjort något alls med på minst två år. På den halvfärdiga banan ligger det bara verktyg och samlar damm. Något har alltså hänt med mig de senaste åren. På två tre år har jag gått från en pedantisk strukturfascist till en osorterad slarver. Och det är ungefär under den tiden min personlighet har förändrats, från en inbunden otrygg ohånglad ung man, till en längtande trygg medelålders herre. Tänk att jag ska behöva sortera papper i sex timmar och deklarera på fem minuter för att inse denna personlighetsutveckling.
ju mindre ordning man har i själen – ju viktigare är det att ha ordning på saker. Det har jag alltid hävdat.
Och omtvärt?