Förvisso cyklade vi långt från stan. Ända ned till färjan över till Mörkö och sen till fiket vid Saltå kvarn. I varje uppförsbacke skrek mina ben och i varje nedförsbacke pep de lite lätt av att inte få frihjula. Totalt blev det 10 mil idag, och vi var långt hemifrån. Så långt att det saknades täckning för mobilen, vilken inte återkom förrän jag var hemma i Stockholms kommun igen. Södertälje måste vara världens ände.
sundsvall stavas världens ände… alternativt mellannorrland. södertälje.. pfft!
Sundsvall? Måste vara en annan planet.
Det finns en håla annars där man bla hejar på lilaklädda karlar som envisas med att kalla sitt hockeylag för bollklubb och gillar dansband. För oss i Södertälje känns det mer som världen ände , inte bara geografiskt. Men du får gärna fortsätta cykla i vår vackra kommun om du inte föredrar din ände av världen..
SSK, är du lite bitter över de numera svartklädda männens färd mot final och guld? Det gör inget, du är välkommen till min del av världen du också som den gestaltar sig nu: huvudstaden.