Vissa dagar vaknar jag med världens lust. Studsar upp ur sängen redo att ta mig an världen. Lust till att jobba, lust till att cykla, lust till att hångla. Ja, lust till allting som finns att göra. Och somliga dagar vaknar jag och inte har lust till någonting alls. Inte ens lust att kliva upp. Idag är det en sån dag. Låg kvar i sängen och stirrade i taket en halvtimme innan jag förmådde mig tända lampan. Sen låg jag och stirrade i taket en halvtimme till.

Liksom kroppen behöver fysisk återhämtning emellanåt när det varit för mycket motion, behöver själen återhämtning när det blivit för mycket emotionellt. Då måste jag stanna upp och låta själen återhämta sig. Låta livet komma ikapp mig själv, för det känns som jag tappat det någonstans. Idag stannar jag hemma och har lust för bara ingenting.