På två månader kan vad som helst hända. Under tiden min fot läkt, har Klonens hår växt, rösten blivit mörkare och hela han har blivit några centimeter längre. Än är han inte ikapp mig, men det dröjer inte länge till förrän han är det. Troligtvis till sommaren då han brukar hoppa upp några centimeter.

Förutom de fysiska förändringarna, har han även fått sitt första betyg. Han beskrev det som spännande, skrämmande, ovant, roligt samt att det var en liten sporre. Först nu, efter åtta års skolarbete, vet han vad han går för. Nu har han bara ett år på sig att sätta fart och arbeta upp dom. Jag förstår att dagens skolbarn stressas ihjäl med så kort tid på sig. Annat var det på min tid, då jag fick mitt första betyg redan i trean. Sedan hade jag hela sex år på mig att försämra det fullständigt. Varför ha bråttom?