Det var svårare än jag trodde, att hitta par enkla vanliga svarta bomullschinos i min storlek. Antingen kom butikspersonalen dragandes med någon polyesterblandning, som fick benhåren att stå rakt ut av statisk elektricitet redan efter en provning. Eller några chinos som såg mer ut som jeans med sina fickor och nitar. Och just nitar går fetbort, vet inte hur mycket möbler jag rivit sönder av nitförsedda jeans. Dagens byxor verkar vara gjorda för tvåmeters anorektiker, verkar som jag antingen får skaffa en egen skräddare, eller käka tillväxthormon.
”tvåmeters anorektiker”… snälla bruse, peka ut dom affärerna åt mig så jag kan köpa ett par brallor. 2 meter, nittio pannor och hittar varken tillräckligt långa kläder eller kläder som inte är för stora i ”volym”…
Då får jag korrigera mitt uttalande, att kläder endast finns för den ariska rasens perfekta längd på 182 cm? Vi andra med mer mänskliga mått har problem. Men om du får det överskottet jag får från mina byxor, hjälper det dig då?
Benhår?
Är inte du cyklist? 😉
En AM-cyklist rakar inte benen.