Samma kväll som operationen lade jag om min kost. Eftersom jag ändå inte skulle röra på mig mer än mellan sängen, toaletten, köket och datorn, kunde jag lika gärna strunta i alla kolhydrater. Lågkolhydratkost blev det jag skulle prova på. Måltiderna bestod av bacon, feta korvar, ägg, massa majonnäs, grädde, smör, ostar och annat gott. En skiva tomat om jag lyxade till det. Första veckan gick jag ned två kilogram, men en kom tillbaka. Men nu efter tre veckor får det vara nog. Börjar få upp sådan fart på gåendet att jag kan tänkas behöva mer än 10 gram kolhydrater per dag.

Någon dunderbantningskur blev det inte, totalt efter tre veckor minskade jag bara ett kilogram. Hade hoppats på minst tre. Det positiva är att jag iallafall inte gick upp, som jag gör när jag inte motionerar alls. Sett ur den synvinkeln var det ett bra resultat. Men som bantningsmetod? Nej, det funkade inte för mig. Nu har jag provat och nu vet jag. Det är mer motions om gäller.

Avbröt dieten igår med en smörgås. Det var nog att ta i, en halv hade räckt. Trots att det var surdegsbröd med noll tillsatt socker, fick jag en sockerchock av kolhydraterna. Däckade i soffan vid sju på kvällen, hög av kolhydrater. Vaknade imorse lätt bakfull. Vem behöver dricka sig berusad på alkohol, när det finns fullkornsbröd att ta till?