De gamla oanvända Pokemonkort tänkte Klonen ge till sin lillebror, men de låg inte där vi la dom sist… för några år sen. När han började leta i lådorna under sin säng blev det alldeles tyst, och jag gick in och kollade varför. Där satt han i sängen med ett gammalt tidningsurklipp om när vi för några år sen försökte sätta rekord i att passera samtliga tunnelbanestationer på snabbast tid. Vi log åt varandra åt det hysset, men det är en annan historia det. Med en nostalgisk blick började han pilla på sina gamla bilar och andra leksaker han inte lekt med på flera år. Själv började jag sortera ut lite av hans urväxta kläder och där fann jag min tröja jag letat efter senaste tiden. Hurra! Och i hurtsen bredvid min säng fann jag de eftertraktade Pokemonkorten. Kändes som vinstlott för oss båda. Tänk om alla söndagar kunde vara så givande.