Det var tre veckor sen jag lägrade min sommarkärlek, men nu var vi ut tillsamman igen. Det blev två timmar i Sicklaskiftet tillsammans, min Meta och jag. Oj vad skoj det var! Både hon och jag var pigga, så det gick undan där det gick, och på stöket hade vi världens flyt tillsammans. Hon? Ja, klart det är en hon! Alla cyklar är av honkön. För det mesta är de följsamma och gör som den som håller i styret bestämmer, men emellanåt styr de på eget bevåg helt galet. Helt plötsligt kan de få för sig att inte vilja växla, eller tappar luften för minsta bagatell. Men när känslan av total cykellycka är så stor att jag nästan kommer i brallan, då är det klart att cykeln är en hon.