Det var inte förrän i lördags som jag kom på att jag inte upplevt en enda mygga under hela sommaren. Deras frånvaro har gjort att jag glömt bort deras totala existens. Det beror på den torra sommaren, men jag har bara inte tänkt på det. Det var där på Höjden, söder om Nyfors på Sörmlandsledens trixigaste ställe med trappade spänger uppför skogen, som jag i lördags kom att tänka på det. Myggorna helt enkelt attackerade oss! Annars brukar mygg vara lite loja, komma en och en och leta runt lite på kroppen. De var aggressiva som knott, de var små, anföll i grupp och var jävligt ettriga. Det kliar fortfarande på vaderna efter attacken. Och självklart så hade jag glömt myggstiftet hemma, det stod bra där i badrumsskåpet. Har ju inte behövt använda det på hela sommaren, så jag har glömt bort även myggmedlets existenslängs därinne i skåpet. Och tro inte att jag kom ihåg det ikväll på tisdagsrajden! Nej, så enkelt är det inte. När skymningen började falla vid halv åtta fick jag nog, mörker och överkåta mygg var inte en behaglig kombo. Åkte hem för en klådorgie i soffan.