När indianerna hade åkt med stålhästen över prärien , brukade de efteråt sitta och vänta. De sa att de skulle vänta på att själen skulle hinna i kapp, då de rest så fort med tåget. Jag får mest vänta på andan när jag cyklar. Men man får akta sig så man inte väntar för länge, då kommer det förflutna ikapp en.
Tänk va’ vi har rusat igenom världen med tåg, flyg, bil, cykel och rollerskates (då på 80talet) utan att vänta på själen. Min själv måste vara sådär 43 varv runt jorden bakom mig. Undrar om den hinner ikapp tills jag dör. 🙂
Eller så varvar du din egen själ med ett tjena tjena.