Dags igen med indrällande ungar från alla håll och kanter. Mest gamla bekanta, men även några nya. Största chocken var när en kille dök upp för oss helt oanmäld till juniorlägret. Hans mamma hade betalat in lägeravgiften, sa han. Men det var inget som hade kommit till vår kännedom. Inte heller någon e-post om önskat deltagande hade vi fått. Jag är inte skrockfull, men det är lite obekvämt när folk dyker upp oanmälda. Särskilt när det gäller barn. Han skrevs in på stående fot i listan som deltagare nummer 13.
Du, jag känner mig träffad till tusen…
Men du var så välkommen så! Och du jobbade på bra, rolig prick och en jäkel på att prata i telefon ;~)
Jo, jag vet. Jag kände mig så oxå (välkommen alltså). Men håll med om att staketet blev vitt :p. Och du, samtalen kostade nästan ingenting 😀