Dagens utfärd gick till Norrköping, där vi åkte runt på spårvägsnätet i två timmar med vagn 1. Därefter styrdes bussen från 1967 till Linköping med besök i gamla Linköping och Chokladboden. Då blev alla choglada och det smaskades choklad så det stod härliga till. Som om inte det räckte, gjorde vi även ett besök på Chokladfabriken vid Cloettafabriken i Ljungsbro efter ett besök på Museihuset vid Göta kanal. Nu lastades bussen med ännu mer choklad, vilket bussen luktade av hela vägen hem. Kanske vår förare blev påverkad av all fenyletyl, för det var inte snabbaste och kortaste vägen hem som valdes. Det var de mest slingrande vägarna så vi vaggades tills sömn.
Tss… det var den kortaste vägen fast ok – inte den snabbaste. Vilka krav du har!!!!
Trodde att choklad gjorde folk lyckliga… och nöjda… och snälla… och feta.
Jag sov ju hela vägen, så jag vet ingenting. Såg bara på kartan vad krokigt det var.