Grand Hotell i Saltsjöbaden är känt för många saker, bland annat den såkallade Saltsjöbadsandan. Den andan verkar som bortblåst, med arrogant personal som knappt behärskar de mest basala hälsnings- och vänlighetsfraserna som tack, varsågod, vad får det lov att vara och så vidare. Sådana fraser man tar för självklart på vilket hotell eller restaurang som helst oavsett klass och antalet stjärnor. Antingen talar de ingen svenska alls eller så säger de absolut ingenting. Vi får inte ett leende, inte en vänlig blick. Personalen bemödar sig inte ens att titta på oss när vi talar med dom. De beter sig helt enkelt överlägset och fisförnämt.

Det går inte att leva på gamla meriter hur länge som helst. Till slut hinner verkligheten ikapp och då går det utför. Imorgon får jag äntligen åka från det här skithotellet.