Värmlänningar är stôniga, de ger inte upp i första taget. Men det gick inte i längden, vi passade inte riktigt ihop. Den blonda svenskan var för lång för mig, det blev obekvämt att rida henne. Så jag gjorde helt enkelt slut med henne. Blev ihop med den mer sobra fransyskan igen, hon passar mig utmärkt i storleken; liten kort och lätt att hantera.

Förra veckan sålde jag alltså den fina brandgula Crescenten, även kallad pepita. Så nu är det bara fem cyklar igen.