Med vita löparskor som såg alldeles nya ut kom han småjoggande emot mig. På benen hade han ett par löpartajts och runt midjan hade han ett vätskebälte. Framme vid mig stannade han till och sa:
– Det märks att man är 72 bast
Det var svårt att bestämma om han log pillemariskt eller grimaserade av smärta. Men han fortsatte:
– Det är inte roligt längre
Sen joggade han vidare. Skulle jag gissat på hans ålder, hade det varit max 65 år. Sådär pigg vill jag också vara vid 72, vilket jag tycker är en sund ambition.
Jag vet inte hur det är nu, men för några år sedan hade vi två gubbar i +70-årsåldern som körde hela Vasaloppsveckan!
Det kan ju vara lite måtta på allt, men visst vore det roligt att vara pigg och alert även efter 65?!