Det var proklamerat kurs i Handen klockan tio, så jag passade på att ta med Surlyn och tog en morgontur på Rudanspåret. Det var klar himmel och solen strålade med sitt tidiga morgonljus. Underlaget var av blandad karaktär, stundom var det torrt, men på sina ställen hade det bildats smärre sjöar över stigarna. För det mesta knastrade snön juligt under däcken. Så mulligt så.

Fläckvis var det is som knakade under mig, men det gick att komma förbi. Men en del isfläckar var förrädiskt dolda. Naturligtvis vurpade jag i sista backen på en sådan. Och naturligtvis landade jag på höger sida. Självklart var det rakt på högeraxeln! Med andan i halsgropen ställde jag mig upp, och inför en hundrastares förundrad blick, stod jag och viftade med högra armen och pustade högt för mig själv.