Råkar jag ha med mig likadana matlådor två dagar i rad på jobbet, får jag frågan ur jag kan äta samma lunch flera dagar i rad. Jag förstår inte vad det är för konstigt med det. Jag ställer då motfrågan om de inte äter samma frukost varje dag, och jag får alltid ett ja, och sen tystnad. Sen kommenterar iallafall inte den personen mer mina matlådor. Effektivt!

För visst är det så, de flesta av oss äter samma frukost år ut och år in. Antingen är vi för trötta för att orka bry oss på morgonen och hitta på något nytt, eller så har vi hittat den perfekta och ultimata frukosten. Varför ändra ett vinnande koncept? Min frukostvinnare är havregrynsgröt med krossade linfrön, och ibland en macka eller ett ägg till. Det ger en otrolig magkänsla som varar länge.

Fram till i somras trodde jag att jag hade funnit den ultimata frukosten. Men så bjöd fröken E på en utvecklad gröt, spetsad med russin, hackade valnötter och solroskärnor. Om nu min vanlig gröt var mättande, var hennes grötvariant ännu mer mättande. Numera kokar jag alltid denna gröt, för den ger en otrolig grum magkänsla, och mackan har jag därmed kunnat slopa. Vem har sagt att man inte kan lära gamla hundar sitta?