Sitter här trött, mör och lycklig. Det blev 65 kilometer stigar på cirka sju timmar. Vi tog det lugnt, tog två längre raster med medhavd kaffe och macka, samt några mindre korta raster. Det var molnigt med uppehåll, utom i början då det regnade, trots att meteorologerna lovat uppehåll. Förty var det relativt torrt på stigarna, men tyvärr var många stigar sönderkörda av motorcyklar, så det var hopplöst att cykla tidvis.

Allt eftersom vi cyklade, tog jag bilder med mobilen och laddade upp dom på bloggen. Funkade alldeles utmärkt långt ute i skogen.

Det gick bra, inga vurpor eller luxationer. Men det lilla jag cyklat sen midsommar, cirka 10 gånger, märktes efter halva resan. Jag tappade ork och började krampa redan efter fyra mil, så det gick åt mycket vatten och kexchoklad sista timmarna. Men det var inte bara jag som började bli trött på slutet. Efter att oavbrutet snackat i fem timmar, blev det tyst i gruppen den sista biten.

Nå, var det vansinne, dårskap eller bara modigt? Inget av det. Det var utmanande, kul och som väntat, väldigt lerigt! Med mig hem hade jag minst två kilogram lera som nu har fastnat i avloppet i badkaret. Inte undra på det var tungtrampat på slutet.

Foto på mig: Kaj