Såg precis IKEA:s reklam på tävä, hur en kvinna är omgiven av yra höns på kontoret, på tåget hem och till och med i sitt eget kök. Precis så känns det för mig också när jag är ute på stan. Det vimlar av yra höns, som springer kors och tvärs hursomhelst utan kontroll. I övriga fall går jag rakt fram, den ende som verka göra så, går rakt fram dit jag ska, inte springa slalom hit och dit. Men nu med en vek axel vågar jag inte, är rädd att minsta knuff på fel ställe ska ställa till det. Så jag undviker hönsgården, flåt, menar City. Orkar bara inte med alla hönshjärnor som egotrippat springer kors och tvärs utan hänsyn till andra.